Hitta din ytbehandlare

Passivering av aluminium/magnesium

Obehandlat aluminium får ett tunt oxidskikt, passiveras, vid exponering i luft. Denna passivfilm utgör i många miljöer ett tillräckligt korrosionsskydd som dock i vissa fall behöver förstärkas. Den spontant bildade passivfilmen är ett dåligt underlag för lim eller lack och medför dessutom att egenskaperna för elektrisk kontakt är dåliga.

Skiktet / Tillämpningsområden

Passivering av lättmetaller är liksom anodisering och fosfatering s.k. ytomvandlingsprocesser där basmetallen tillsammans med processkemikalierna bildar ett skikt på materialytan. Vidhäftning för lack, lim och andra organiska beläggningar förbättras. Vissa passiveringsprocesser ger även lägre kontaktresistans än den spontant bildade passivfilmen. Skikttjockleken kan variera från hundradels µm till ett par µm (eller 10 mg/m2 till 0,5 g/m2) beroende på typ av process.

Tillämpningar

• Förstärkning av korrosionsskydd:
  Vissa passiveringsprocesser förstärker korrosionsskyddet genom filmbildningen och inhibitorer
• Förbättra vidhäftning vid lackering eller limning:
  Korrosionsskyddet för en lackerad produkt förbättras avsevärt genom att vidhäftningen förbättras och filiformkorrosion hämmas av passiveringsskiktet (detta även för passiveringsprocesser som ej ger förbättrat korrosionsskydd utan övermålning)
• Upprätthålla låg elektrisk kontaktresistans:
  Det spontant bildade oxidskiktet ersätts av en passivfilm med bättre konduktivitet
• Förändring av emissions- och absorptionsegenskaper

Metod / Processen

Beroende på process eller typ av gods utförs behandlingen antingen i bad eller som spray-process.

Det finns idag ett antal olika passiveringsprocesser för lättmetaller som ersättare för de tidigare använda kromateringsprocesserna:

• Passivering med Cr3+-haltiga processer, skikttjocklek 0,5 – 1,0 µm:
  Är den typ av process som anses ge det bäst korrosionsskydd utan övermålning. Kan även användas för att erhålla låg kontaktresistans.
• MeF-baserade processer (Ti och/eller Zr och ev. ytterligare metall), skikttjocklek ca 10 nm:
  Ger mycket tunna skikt som kan ge god vidhäftning och mycket lågt kontaktmotstånd.
• Silano-teknik, skikttjocklek 50 – 100 nm:
  ”Skräddarsydda” processer innehållande kiselföreningar med aktiva OH-grupper som ger extremt god vidhäftning mellan metall och organiskt skikt.
• Permanganatpassivering, skikttjocklek ca 0,2 µm:
  Ger skikt med låg resistans och korrosionsskydd

Tillämpliga normer

MIL DTL 5541
Chemical Conversion Coatings on Aluminum and Aluminum Alloys

MIL DTL 81706
Chemical Conversion Materials for Coating Aluminum and Aluminum Alloys

Läs mer

Passivering av lättmetaller